Hejsan!
NU e jag redo! Redo att berätta mitt val av min gastric bypass.

Denna historien är otroligt lång egentligen och egentligen skulle jag kanske haft en egen hemsida för den och tanken har slagit mig men samtidigt så skulle jag alltså få bekosta en till och lite snål va jag så jag drar in det här oxå. Och fungerar det inte så tar jag bort det!

Hela min skoltid har varit ett helvete egentligen om man tänker tillbaka men samtidigt vill jag tacka många av mina mobbare för den jag är idag! idag skulle ni INTE kunna behandla mig på samma sätt och den känslan är enormt skön!! men vägen dit höll på att knäcka mig och jag förlåter er ALDRIG!

Jag tror att innerst inne vet ni vilka ni är och det är bara EN av er som bett om ursäkt och han hade jag förträngt så han var nog inte värst av er.. el så va det just det han var..

En del av räddningen kom i årskurs sex. Jag fick min älskade Ponny Prissma och det fanns vissa tjejer som genast kröp till korset och ville bli mina vänner.. jag tackar gudarna för att jag kunde stå emot mig mot er och aldrig låta er komma i närheten av henne.. passade jag inte innan så gjorde jag det inte när jag fått en häst heller!

vem vill ha vänner som lägger en hel skock med spindlar i min skolbänk när jag är livrädd för dom? El vem vill ha vänner som kastar spindlar på dig? vem vill ha vänner som kallar dig för fetto, plattansikte, fitta, äckel, förstörde min cykel, osv.. orkar inte fortsätta..detta hände upp till sexan..

i årskurs sju så fanns ju mobbarna kvar på skolan och det fanns många som va bra oxå och dom har jag kontakt med än idag, träffas på krogen osv. MEN det finns mkt att tillägga där oxå.. alla gånger jag blev spottad på osv för pappas yrke ( ordningsvakt/butiksvakt osv) för att han tog många snattare i klassen samt några i klasserna över mig oxå.. det fick jag synda för, men ni ska veta va gott det va att ni åkte dit! 
Även 7-9an blev jag kallad för fetto och plattansikte osv.. kan tillägga att jag vägde 48kg när jag började gymnasiet!!! 48 kilo!!!! Jag hade XS i kläder... då är man inte stor.. det förstår jag nu.. men inte då..

Jag vet att jag höll igång mkt, jag prövade på både fotboll, handboll, inebandy, pingis, gympa osv så aktiv va jag. Dessutom hade jag min schäfer och ridningen som höll mig aktiv varje dag UTÖVER det andra.

Jag slutade årskurs 9 med ett självförtroende som låg totalt i botten! FULLSTÄNDIGT!! 

SOMMAREN 98

Jag kommer ihåg mammas ord: Nu ska vi ut och röra på oss så du slipper samma helvete i gymnasiet... jag slutade helt med sås, åt minimalt och gick och sprang varje dag. Som MEST vägde jag 54kg...och när gymnasiet började vägde jag 48kg..

Gymnasietiden är egentligen mitt livs bästa skoltid!

jag träffade många nya kompisar och det dröjde egentligen bara en månad innan jag träffade Roine.. han som blev mannen i mitt liv där nere. Sen dess har vi varit ett par. Han ändrade min inställning till mat och mig själv. I dagsläget både på gott och ont..
Jag åt för första gången i mitt liv MC Donalds.. jag vet att jag va så ångestladdad inför detta att han fick hämta maten åt mig. En barn meny. Jag åt halva sen klarade jag inte mer..
Jag kan inte sätta fingret på riktigt när det gick fel men jag vet att helt plötsligt va jag FET. Och alla kg bara satt där. Mkt berodde på maten på skolan samt Roines föräldrars mat där vi ofta åt. På internatet så åt vi kvällsmat kl 4.. vilket innebar en pizza/nudlar/hamburgare på kvällen... på helgen åt vi hemma hos roines föräldrar och dom är glada för mkt grädde i maten samt smör på grönsakerna osv. MIN egen självkontroll på maten blev på det andra hållet i stället, nu kundejag inte sluta äta. ofta och helt fel mat.

Jag började en ny vändning efter skoltiden.. efter alla bantningsförsök med både viktväktarna och gi så blev det att jag glömde att äta. JA jag glömde faktiskt att äta! Jag åt på sin höjd en gång om dagen- ett rejält lass. Godis va jag oxå svag för. Samt att jag drack ca 5dl vätska om dagen.

Till slut började jag må psykiskt dåligt över min vikt. Över frågor om jag va gravid, el att inte hitta kläder i en vanlig butik som ex HM. vanliga kommentarer va " nä tyvärr har vi inte den storleken hemma just nu" just nu??? aldrig!! kan dra upp hur mkt som helst som är emot stora människor!! el allas kommentarer om hur man ska äta! JAG LOVAR ATT ALLA ÖVERVIKTIGA VET VAD OCH HUR DOM SKA ÄTA men har man kommit över en viss vikt gräns är det nästan omöjligt att gå ner på egen hand OM man mår så pass psykist dåligt över sin vikt. Jag gick till en doktor för att få hjälp. Jag fick äta xenical plus antidepp. Jag rasade tio kg! ÅHH va härligt!! mn det varade inte så länge.. jag slutade med dom då dom inte fungerade ihop med mina antidepp. Och i och med att jag mådde så dåligt va det prio ett.. Dom hjälpte! jag är INTE emot antidepp men jag visste var mitt problem låg och jag ville ha hjälp med det..... jag skrev in mig på sjukhuset i kalmar.. på Nykelkursen mot övervikt.. där va jag i ett halår och träffade underbara människor. Jag gick ner ett kg på ett halvår medans dom andra rasade. Det beslutades att jag skulle ta ett ämnesomsättningsprov, vilket jag gjorde. Det visade att jag hade låg ämnesomsättning och jag skulle göra ett nytt test efter en månad. Det gjorde jag och då låg det hyffsat normalt men ändå gränsfall.. 
Jag berättade för min grupp att jag vill opa mig och det blev ett nytt möte i gruppen med föreläsare som gjort denna och som hade lyckats och även misslyckats. Detta är jag mkt glad för att jag jobbar som jag gör så jag kan prata med folk som opats. Efter denna dagen va jag fast besluten om att jag skulle opa mig! Trots att övervägande hade fått mkt besvär.

Jag pratade med en läkare jag känner, jag vill inte nämna dennes namn här då det kan bli fel. Men personen ifråga har känt mig MKT MKT länge och vet mitt problem.. Remiss skrevs direkt och den inkom den 1 dec. Mitten på dec kom en kallelse till en dietist. Där var jag i  slutet på januari, min kirurg träffade jag i mitten på feb, jag blev godkänd för op, blev kallad till op i Maj-tackade nej pga av utlandsresa. Sommaruppehåll av open under juni till sep. Mitten på sep blev jag kallad för blodprov samt till dietist. nu skulle jag börja flyta... Mina tre veckor på 800 kaloriers flytdiet skulle börja.. Om jag fuskade så märktes det DIREKT under open och öppet snitt skulle utföras och det ville jag ju inte!!!!
1 oktober va det dags!!!

Jag blev inlagd den siste sep. Hade vätskebrist samt näringsbrist. Näringsbrist hade jag haft väldigt länge men för att klara en op fick jag tillskott. två liter vätska skulle jag dricka.  Jag hade bara minskat ett kg på denna kuren så jag hade alltså BANTAT sönder min kropp enligt min kirurg.
Jag skulle opas 1 okt kl sju på morgonen.
Kl sex sparkade dom upp mig så jag fick tvätta mig igen samt dricka mer dryck.. sött och sliskit ush..
NU va jag nervös!!! jag fick ligga i väntrummet och där fick jag lugnande.. snart låg jag i opsängen fastbunden som jesus på korset typ. Narkosläkaren kom in och gav mig en spruta i handen som gjorde JÄVLIGT ont. men efter det minns jag ingenting! Open hade gått bra.

Det va egentligen här jag fick reda på att jag bantat sönder min kropp.. läkaren trodde att han skulle behöva göra ett öppet snitt på mig för att jag inte gått ner så mkt. MEN eftersom jag INTE hade fuskat så hade ju min lever minskat så pass mkt så titthåls op kunde utföras!! =)

på uppvaket fick jag inte sova i fred och det gjorde mig enormt irriterad.. dom väckte mig många gånger och frågade om jag behövde kissa men nej det ville jag inte så dom ulta ljudade min blåsa flera gånger men nä Anna va inte kissig =) skönt så jag fick sova lite.. kl 4 låg jag i min sal igen, lite omtumlad.. nu ville dom ha upp mig på benen vilket jag oxå ville så klart men ja fick ett blodtrycksfall och höll på att kräkas... men till slut så vandrade jag i korridoren och sen besökte jag en toa och satt i säkert tio min och försökte kissa.. jag va SÅÅÅ kissig men kunde inte..

jag fick sårfeber och fick ligga kvar ett par dagar till och jag tror att eftersom jag inte fick sova pga av restless legs så gick inte febern tillbaka.
Efter första natten hemma va febern borta!!
Tack alla underbara arbetskamrater på kalmar lassarett som kom och besökte mig! Ni fick mig lite piggare =)

Nu så här i efterhand så är detta det bästa beslut jag tagit på många år trots att jag vet att många som gjort denna op fått mkt problem. Själv har jag fått problem som jag kan stå ut med... MEN dom kan vara mkt besvärande.

Jag har gått ner från 95kg till 63kg och nu e det länge sen jag vägde mig och många säger att jag inte bör gå ner mer MEN det avgör JAG! Dessa kg har jag minskat från okt/nov till juni. Jag ska gå ner ca 1½ år till så mina sista 6-7kg kan jag ta efter hand.. det kommer ;) Det bästa är att jag inte tänker BANTA mer.. jag LEVER nu!!!!!

Om jag nu minskat ett 30tal kg på vågen så har jag minskat det DUBBLA psykiskt! Jag lever, jag är pigg och glad, jag tar för mig för jag är lika mkt värd som alla andra! DU kan inte stå på mig längre, jag vet vem jag är och jag vet att jag är värd det bästa!

Ja i och med open så ska jag ärligt säga att det finns många både för och nackdelar.
För mig har det gått RIKTIGT bra men det finns diverse besvär som kan förekomma.
En del kan inte äta kött, andra måste äta MKT MKT sakta, en del kräks, osv...

För mig kan jag bara säga att jag kan äta vad jag vill, men jag föredrar vissa saker framför andra. Jag kan äta pizza om jag vill, det mättar fort och det kräävs bara en liten liten bit och jag blir hungrig igen efter ca en timme el två, därför väljer jag hellre husmanskost.
Jag kan äta hyffsat "fort" men det är inget jag föredrar då jag kan svälja för stora bitar eller inte heller få i mig det jag behöver.

Men det SKA ta 20min att äta ca 1dl så man får ofta äta kall mat- men det kan jag leva med!

Jag kan äta godis- men inte samma mängd som förut.

Jag kan festa precis som förr- men måste äta en redig middag innan.

Det många INTE tänker på är att förhållandet kan påverkas. För hur det än är så får man uppmärksamhet av olika slag när man minskar så mkt och så fort. Svartsjuka kan definitivt väckas!!.

MEN du är samma person som innan- men visst kommer glädjen tillbaka som du en gång haft!

Tyvärr hade jag bara TVÅ som stöttade mig innan open, och det va Roine och Ante..Ja egentligen Maggo oxå men hon fick kalla kårar och ville inte jag skulle göra den, men jag tror hon har ändrat sig.. ;)

Jag fick oxå höra tråkiga saker efter open som "jag har gått ner si och så mkt utan op".. grattis sa jag, frågan är bara om dom kg hölls sig där?? Mina har gjort det i allafall!!!
Den va oxå saker som, du kommer få massa hängande skinn- jag har INGET hängande skinn, inte mer än innan =)

Du kommer gå upp när du blir gravid- ja SJÄLVKLART men sen när hängde livmoder och magsäck ihop?? min kirurg skrattade när han fick höra detta...

Ja vi opade får ganska mkt "skit" men det kan jag oxå leva med. Jag vet ju att jag mår bra nu och jag trivs med mig själv även om jag inte direkt ser min minskning. Men jag har väl förstått en del nu när jag kan använda kompisars kläder osv. Vilken härlig känsla!!

Många anser open som fusk- fusk?? vad fuskar jag med?? Jag blir tvingad till saker jag inte kunde sköta förr pga av diverse dumheter. Nu blir jag TVINGAD att äta var tredje timme, jag blir tvingad till att dra ner på godiset för äter jag mkt blir jag "dålig", jag blir tvingad att röra på mig för att hålla mig i vikten och jag blir tvingad att tänka på vad jag äter och hur jag äter! PRECIS som dom som väljer att inte opa sig.
Men jag blev inte tvingad att opa mig- det valde jag själv och jag står för de "koncikvenser" det gett...

Men tänk efter TIO gånger innan du opar dig, jag anser inte att du är värd en op om du inte försöker med läkarhjälp osv att gå ner innan, samt tycker jag att det är bra att kalmar skall införa att man måste gå viktminskningsprogramet på ett halvår innan op beviljas numera- den som jag valde på egen hand innan min blev godkänd!

Här nedan kommer en ny bild på mig!! ca 7kg kvar men SÅÅÅ mkt gladare trots att det inte syns om man jämför med flinet på bilden ovan! ha ha

Det är HELT okej att ställa frågor, jag kommer svara så gott jag kan!

SEN VILL JAG TACKA ALLA SOM FUNNITS VID MIN SIDA EFTER OPEN OCH FRAMFÖR ALLT KIRURGEN SOM GAV MIG LIVET TILLBAKA. NI VET ALLA VILKA NI ÄR!!!

MVH/ANNA